Kickad
Nu kom första sparken som kändes på utsidan av magen! Lite obehagligt var det, men ändå lite häftigt. Tillslut lyckades även Andreas och syrran tajma in det så att de kunde känna. Så fort någon annan lägger en lätt hand på magen har den en tendens till att ligga så stilla som möjligt, så när det var mammas tur rörde den sig inget mer. Men, misströsta inte, det kommer väl fler gånger!
God natt!
God natt!
Att komma ut ur garderoben
Jag har funderat ett bra tag på om jag verkligen vill skriva om det här i min blogg, eller om det är något privat. Men, samtidigt det blir svårt att skriva om något överhuvudtaget om jag inte gör det. Så det är väl lika bra att komma ut:
Jag och Andreas ska bli föräldrar. Det är beräknat till månadsskiftet april/maj än så länge, vi har inte varit på ultraljuet ännu, ett par veckor dit, så det kan ändras.
Det var inte ett lätt beslut, många sömnlösa nätter och en massa samtal. Vi besökte en abortklinik och pratade med läkare och kurator, men hur vi än vred och vände på det kom vi fram till samma sak; av två saker som kändes dåligt (behålla/inte behålla) kändes det minst dåligt att behålla det. Nu känns det faktiskt oftast bra. Andreas är nog lite mer positiv än jag, och det skulle nog jag också vara om inte jag behövde klämma ut den! =)
Nej, men det tråkigaste var att behöva hoppa av KTH. Eller behöva och behöva, jag hade ju kunnat gå kvar hela terminen som jag tänkte, om det inte varit för att jag kom så mycket efter. Mina tankar var inte först och främst på studierna under ett par veckor, och då hamnar man rätt mycket efter, sen var jag sååå otroligt trött. Kunde utan problem sova 12 timmar, och ÄNDÅ vilja ta ett par tupplurar under dagen, plus att de inte kändes som rätt läge att samla på sig lån. Men, nu är det i alla fall som det är, jag ska bli mamma, Andreas ska bli pappa, vi ska bli föräldrar. Det känns skönt att våra familjer har varit bekanta i 30 år i alla fall, om det skulle skita sig mellan honom och mig så tror jag ändå inte att det skulle bli problem. Nej, nu måste jag hoppa in i duschen, ska träffa Julia snart. Hej hopp!
Jag och Andreas ska bli föräldrar. Det är beräknat till månadsskiftet april/maj än så länge, vi har inte varit på ultraljuet ännu, ett par veckor dit, så det kan ändras.
Det var inte ett lätt beslut, många sömnlösa nätter och en massa samtal. Vi besökte en abortklinik och pratade med läkare och kurator, men hur vi än vred och vände på det kom vi fram till samma sak; av två saker som kändes dåligt (behålla/inte behålla) kändes det minst dåligt att behålla det. Nu känns det faktiskt oftast bra. Andreas är nog lite mer positiv än jag, och det skulle nog jag också vara om inte jag behövde klämma ut den! =)
Nej, men det tråkigaste var att behöva hoppa av KTH. Eller behöva och behöva, jag hade ju kunnat gå kvar hela terminen som jag tänkte, om det inte varit för att jag kom så mycket efter. Mina tankar var inte först och främst på studierna under ett par veckor, och då hamnar man rätt mycket efter, sen var jag sååå otroligt trött. Kunde utan problem sova 12 timmar, och ÄNDÅ vilja ta ett par tupplurar under dagen, plus att de inte kändes som rätt läge att samla på sig lån. Men, nu är det i alla fall som det är, jag ska bli mamma, Andreas ska bli pappa, vi ska bli föräldrar. Det känns skönt att våra familjer har varit bekanta i 30 år i alla fall, om det skulle skita sig mellan honom och mig så tror jag ändå inte att det skulle bli problem. Nej, nu måste jag hoppa in i duschen, ska träffa Julia snart. Hej hopp!
