Idag var en lite deppig dag. Kände mig lite.. tjaaa vad ska man säga? "blue" eller nåt. Tobbe gjorde tappra försök på jobbet att få mig på bättre humör och lyckades rätt bra.. men bara tillfälligt. Jag har kommit på att jag är den enda av mina kompisar som inte är tillsammans med någon, inte för att det är hemsk att vara själv, för det har jag inget emot, utan för att de är alltid nr 1 för mig, men jag är alltid nr 2 för dom. Jag vill också vara någons nr 1.. De betyder allt för mig, men just nu känns det som om man alltid kommer i andra hand för dom. Och det är inte det att jag inte förstår att de vill vara med sina respektive ibland, men det känns som att jag försöker hitta på roliga saker vi kan göra allihopa, men får svar som "jaa, men vi får se då, det beror på vad han gör" etc.. Man är väl bara 20 en gång? Jag vill leva lite, ha lite kul, men vem ska man göra det med? Skulle vara skönt att ha någon som är på samma nivå, på samma ställe i livet. Någon som också bara vill vara lite oseriös ett tag, och resa, gå ut, vara lite impulsiv, lite "wild'n crazy".

Så jag ringde till Josefin efter jobbet, medan det var sex and the city maraton på tv 3. satt och mumsade i mig the och skorpor med smör ost och marmelad *mums*.  Det är så skönt att prata med henne. Josefin är iof nästan på samma ställe som jag, hon vill resa, vara lite impulsiv(are) och inte ta livet så seriöst. Hon är på det mesta nu förtiden, det är jätte roligt. hihi 3h och 5 min   i tfn bev det. Och vad kom vi fram till egentligen? Att vi analyserar för mkt, bryr oss för mkt om vad folk tycker, att min fitta nog ser rätt bra ut, och att vi är varandas stadiga nummer 1. För vilka finns kvar när kärlekens låga slocknar? Svaret är jätte lätt, men jätte svårt att leva efter; dina vänner..

Nu känns det inte så ensamt längre, för jag vet, att för Josefin är jag på delad första plats. Det känns bra. Att vara någons nr 1. Ibland är det allt man behöver veta...



Nej nu blev det lite för sentimentalt.. =) God natt på er alla!