farsdag

idag var vi och hälsade på morfar, det var ju farsdag. det var väl som vanligt med honom.. det blir bara sämre och sämre, en sköterska sa att han inte hade särskillt långt kvar nu. ibland känns det som om det skulle vara skönt om han bara kunde gå bort så man kan gå vidare. som det är nu så finns hans kropp där, men han har inte varit i den på lääänge. det är som ett skal, en spillra av någon, någon som försvunnit för länge sedan.. vart tog han vägen?  vart försvann han med alla minnen vi hade kvar att skapa?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0