Eller den var ju tänkt att bli det iaf. Den började ju bra med julbord i sthlm hos Ida, gott, roligt och juligt. Lördagen skulle fortsätta i samma anda med lutfisk tillsammans med mamma och anki, men anki blev sjuk så det blir nu på torsdag istället. Så resterande av helgen gick väl i hormonernas tecken skulle man väl kunna säga. Så här labil har jag inte varit sen precis i början av graviditeten. Det är jätte jobbigt. Man vågare ju knappt lova att kommer någonstans där det är folk, för man har ingen aning om det kommer gå. Har ju ingen lust att gå om man ser helt söndergråten ut. 

Idag  har det varit bättre. Gick upp ett par timmar före andreas och bakade ett par grahamslimpor så han skulle få nybakat bröd till frukost. Men jag vet inte riktigt om det uppskattdes. Det sägs ju att vägen till en mans hjärta går via magen,  men jag tror inte att det stämmer på honom. Han är inte så mkt för mat. Konstigt..
Julia uppskattade det iaf när hon kom förbi. Och senare när emelie kom gick vi en långprommenad, så alla mackor jag åt bara för att det var gott, som inte gått åt till bebisen, förbrändes nog så jag sitter och proppar i mig lite mer nu. :P