Nu har jag varit gravid mer än halvtid, men det känns ändå overkligt när jag tänker på att jag faktiskt ska bli mamma. Inte overkligt som i "åååh det ska bli så underbart så jag kan inte fatta det", utan bara overkligt. Lite grann som när man tänker på döden. Man vet att den kommer, man har sett att andra dör, men när man försöker tänka på att en själv ska dö en dag är det jättesvårt att föreställa sig. Ungefär så overkligt känns det när jag tänker på att jag ska bli mamma. Om mindre än 20 veckor. Jag tror inte jag kommer fatta förrens ungen är ute.

(Nu menar jag inte att jämföra mitt barns födelse med döden, utan bara få er att förstå hur overkligt det känns)