Jag ringde till barnmorskan och hon lyckades lugna mig lite. Än så länge är det ingen fara, de flesta barn brukar vända sig av sig självt. Men, om det inte gör det bokar de in en tid för en vändning, och sen eventuellt igångsättning för att den inte ska hinna vända tillbaka sig. Det brukar så gott som alltid hjälpa. Som tur är har bebisen typ 8 veckor på sig att vända sig. Så det går nog bra! Men man blir himla orolig för minsta lilla. Jätte jobbigt.

Nästa vecka börjar föräldraträffarna. Det ska bli rätt skoj. Jag tror vi har 4 träffar, och en kontroll inbokad under februari, så det blir mycket farande till barnmorkan. Förhoppningsvis gör det att jag kommer känna mig lite lugnare inför förlossningen. Just nu är det det ända jag är rädd, orolig, nervös, stressad, (etc etc etc) över. Känns det inte bättre efter alla träffar så måste jag nog ta upp det med barnmorskan. Jag tror att det gör så mycket ondare, och är så mycket obehagligare om man känner sig rädd.
Det jobbiga är att det inte spelar någon roll vad jag gör. Jag läser om det, ser på program om det, men jag känner mig inte säkrare eller lugnare. Hur ska jag klara av det? Vart ska jag hitta självförtroendet?